Hej hopp igen! Måste skriva av mig lite idag känner jag..

Häromdagen var det dax igen! Var på kvinnohälsan och träffade en barnmorska. Vi mätte magen och tror den var 25 cm och plusen låg på 135 så det såg bra ut tyckte hon :) Som med Loke låg jag över kurvan med magen och är större denna gång än med Loke så aah över medel yes! :O :P

* * *

Sen kom vi in på mina matvanor, problem eller vad man nu ska kalla det. Sen ca v14 har jag haft väldigt svårt att äta. När jag skrev in mig hade jag 7 kg mer i bagaget än med förra graviditeten. Fram till v 21 så hade jag bara gått upp 1 kg sen inskrivningen som jag då var i v 10 om jag inte mins helt fel. Över jul och nyår har matlusten gått upp och mer. Jag som person äter aldrig godis/chips mm utan köper häldre en dricka som vi har till maten. Även nu äter jag inte godis el chips. Men efter som matlusten inte var som den skulle vissa dagar så har det blivigt en del söt dricka ist för att hålla upp sockernivån och humöret! När vi var hemma i Örebro gick det bra att äta iaf men sen när vi kom ner till Halmstad började jag få ont i magen och stress i allmenhet så då drog mat suget ner igen. Men när jag var hos BM i tisdags så vägde jag mig, och jag har gått upp 4 kg sen sist iaf, jag personligen tycker att de är skönt pgo mina mat problem, och magen har ju blivigt myk större oxå. Min bm hängde nog inte riktigt med i svängarna när Henke tog upp mtt mat sugnär vi började prata om de, "man kan vara sugen på olika saker som man inte brukar och tvärt om" aah fast jag kaaaan inte äta, får ont, mår illa, spyr, magen går sönder.. Nää de gick inte ända fram. Även att jag får socker fall, yrsel och känner mig svimfärdig ibland oxå, "ät lite vitaminer". Sen sa jag att jag hade gått upp dessa 4 kg och då fick jag en sån snygg komentar "oj ja det är ju så du väger för mycket" sen öppna hon dörren och hej då..

En person som mig som alltid har haft svårt att acceptera mig själv, och fortfarande har det + att jag HATAR att vara gravid för det gör mig illamåeende hur jag ser ut gjorde ju saken inte så mycket bättre. Sambrott på kvällen när jag skulle sova var ju iaf ett faktum.. Tankarna snurrar och har snurrat extremt.. Övertalar mig själv nu ist att tvinga i mig mat även fast jag hör hennes röst i huvet "oj du väger för myk!". Träna kan jag inte, motionera över huvud tager går inte, får alldeles för ont och när jag väl går så är det till å med att Loke är för snabb för mig ibland :b Då är de illa! Ett svagt psyke gällande min egen kropp är i botten just nu iaf och längtar tills i vår, april/maj, när jag slipper detta iaf. Då kan man iaf försöka börja jobba på sin kropp till 100% och försöka må bra igen uan att behöva tillsätta för många knivar!

Förvirrad @ XoXo