v39 och endast 9 dagr kvar till BF & förhoppningsvis det sista blogginlägget om just graviditeten! ;)  Tiden går både fort och sakta just nu. Dom senaste 3-4 veckorna har varit hemska! Det har inte fått tiden att gå fort. Dagarna är väldigt rutinformade så att jag lämmnar Loke 8:30 sen äter frukost och kollar nyhetsmorgon, kl 9:30 (slår alldrig fel) somnar jag och vaknar vid 11-11:30 då Henke kommer hem och äter lunch, sen vid 13 tiden somnar jag igen för att sedan gå upp 14:30 och ta på mig för att hämta Loke vid 15.. Roliga dagar!! Men är så trött och har så ont så har inte så mycke val än att ligga och sova. Aja slut gnällt här ;P

Förra veckan var jag på rutinkontrill på Kvinnohälsan och i tisdags var jag på läkarbesök.

* * *

Första komentaren jag fick när min BM hämta mig var "stackare du ser ju uit att ha jätte ont!" TACK!! Äntligen någon som kan se utan att känna hur ont jag har! Det första hon gjorde var att boka ett läkarbesök. Prata gången innan denna om igångsättning pga att jag har så ont och att citodonen inte hjälper. Så då bestämmde Pia att vi skulle boka ett läkarbesök och se vad dom säger iaf.

Allt såg bra ut iaf, magen hade inte vuxit något och låg på 36cm och hjärt ljuden låg på 130slag/min.

* * *

* * *

Läkarbesöket i tisdags gick både bra och dåligt. Först prata vi lite och att få en igångsättning är inget man rekomenderar men när man har så ont och det är så nära inpå kan man få möjlighet till detta. Läkaren gjorde en undersökning och konstaterade att jag kunde få igångsättning, MEN efter som det lilla livet i magen inte har bestämmt sig för att fixera sig så gör man gärna ingen igångsättning efter som det finns fosdtervatten mellan huvet och bäckenbotten, skulle man göra en igångsättning kan man riskera att navelsträngenhamnar i kläm och gör så barnet får syrebrist, alt att den lägger sig runt halsen. Så jag fick tid på tisdag nästa vecka för en ny undersöknin och se om hon fixerat sig för att sen göra en ny bedömning.

Bättre att ta det säkra före det osäkra! Då har jag helldre ont och är sängliggande än att riskera akutsnitt eller att något annat häner.

Så nu väntar man bara på att sakaer och ting ska hända, har man tur slipper man igångsättning överhuvudtaget, det hade varit det skönaste, men sån tur har jag nog inte..

Nu ska vi njuta av påsken och det underbara vädret som ska komma!

XoXo @ Bäbis